Gymnasietiden är ingen odelad lycka. Knut känner sig ensam och ofta missförstådd, precis som i Piteå, men hittar istället sina gelikar i litteraturen. Hungrigt läser han sig igenom stadens bibliotek, frossar i kunskap och nya idéer. Framför allt Strindberg blir vännen i nöden och Knut blir alltmer radikal. Förhållandet med mor Lovisa slits ytterligare av hans revolt mot religionen, och då Knut marscherar i demonstrationståget 1:a maj 1908 blir han uppkallad av rektorn för att förklara sig. Det sänkta uppförandebetyg som hans uppstudsiga svarstal ger upphov till är det bara att smälta. Snart är han fri.

Breven från fröken Carlson är ljusglimtar i mörkret. Hon är intelligent som få, kan fäktas med orden och förstår fullt ut hans missnöje med att ”…förslöas och förfäas i den medeltida institution som kallas skolan.” Inte heller Birgit Carlson är nöjd över att vara i skola, allt är trögt och tungt i Krokträsk.

Knut Lundmark tar som den förste i sin släkt studentexamen i juni 1908. Genom ett stipendium kan han skriva in sig vid Uppsala universitet senare samma år. Fylld av ungdomlig glöd vill han reformera hela världen och förklara naturen.