Knut Lundmark lukiolaisena Luulajassa (merkitty lyijykynällä), vuonna 1908. Kuvat: Henny Tegström.

Knut Lundmark: “Ujo mutta erittäin vastustushaluinen”

Knut Lundmark seisoo talon nurkalla sydän rinnassaan pamppaillen. Koulu on vain kivenheiton päässä, riittävän lähellä, niin että voi tähyillä liikkeitä mäen juurella.  Äiti on juuri sulkeutunut kammariin, tuohtuneena pojan “jumalattomista” näkemyksistä. Mutta ei hänen sydämensä sen takia lyö niin kovaa. Ei, ei, vaan opettajan takia.

Birgit Carlson, nuori opettajatar, on kaunis ja terävä. Opettaja on 21, kolme vuotta vanhempi kuin Knut, ja lisäksi kihloissa mutta sillä ei ole merkitystä. Birgitissä on jotain erityistä, jotain toisenlaista. Hän ei jää koskaan sanattomaksi, eikä siinä kaikki: hän ei oikein sovi tänne, hankaa ahdasta muottia vasten.

Aivan niin kuin Knutkin.

Kotitaloustunnilla, Birgit Carlson takarivissä vähän omissa oloissaan. Valokuvaaja tuntematon.

Ungdomsåren

Efter läroverket i Piteå tar Knut Lundmark på nytt strid för sin utbildnings skull. Mot sin mors vilja använder han det stipendium han fått, tar lån och dessutom extrajobb som korrekturläsare vid Norrskensflamman, två nätter i veckan, för att studera vid högre allmänna läroverket i Luleå. Siktet är inställt på Uppsala, universitetsstaden, men vägen dit är ännu lång.

Gymnasietiden är ingen odelad lycka. Knut känner sig ensam och ofta missförstådd, precis som i Piteå, men hittar istället sina gelikar i litteraturen. Hungrigt läser han sig igenom stadens bibliotek, frossar i kunskap och nya idéer. Framför allt Strindberg blir vännen i nöden och Knut blir alltmer radikal. Förhållandet med mor Lovisa slits ytterligare av hans revolt mot religionen, och då Knut marscherar i demonstrationståget 1:a maj 1908 blir han uppkallad av rektorn för att förklara sig. Det sänkta uppförandebetyg som hans uppstudsiga svarstal ger upphov till är det bara att smälta. Snart är han fri.

Breven från fröken Carlson är ljusglimtar i mörkret. Hon är intelligent som få, kan fäktas med orden och förstår fullt ut hans missnöje med att ”…förslöas och förfäas i den medeltida institution som kallas skolan.” Inte heller Birgit Carlson är nöjd över att vara i skola, allt är trögt och tungt i Krokträsk.

Knut Lundmark tar som den förste i sin släkt studentexamen i juni 1908. Genom ett stipendium kan han skriva in sig vid Uppsala universitet senare samma år. Fylld av ungdomlig glöd vill han reformera hela världen och förklara naturen.

Skribent

Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum