”Då under höstnatten stjärnorna äro ovanligt klara och rikliga, bådar det snar sydvästvind och blåst.”

”Hade vi kallt å stjärnklara um lusse (lucia), hade vi då säkert trettondeslen (lenväder).”

”När en stjärna faller, ger man akt, i vilken riktning den synes falla ned. Vinden tros nämligen skola komma att blåsa från det hållet under den närmaste tiden.”

”När stjärnor fladdra, så blir det storm.”

”När en stjärna faller, så bådar det snöfall.”

”När stjärnorna gnistra, blir det kallt, och när stjärnorna äro ludna, blir det töväder eller nederbörd.”
(Ludna är en gammal benämning på dunkla stjärnor.)

”När Vattumannen eller Fiskarna regera, så skulle det bli regnigt och vått.”

”Är det stjärntjockt på jul- och nyårsnatt, skall det bli mycke bär till året.”

”Man kallade Aftonstjärnan för matmodern och en liten stjärna, som var i närheten av den för pigan. Om vid nyåret matmodern gick före pigan, det vill säga var längre till höger på himlen, då skulle det bli bra år, men gick pigan före matmodern, då blev det svagår, ty pigan var slösaktig.”

”I de veckorna, då Fiskarnas stjärnbild var utsatt (i gamla almanackan) så betydde det, trodde man, mycket fisk eller, som det sades: Det är stor fiskvandring i den här veckan, det blir god fångst. Var en fiskarepojke född i en sådan vecka, blev han ´frejfiskare´(det vill säga, han fick god fiskelycka).”

”Man skulle så på ny = vid nymåne,  eller på tvillingarna eller tvillingdagarna, då blev det bra skörd, men på Kräftan skulle man akta sig för att så; det var maskdagarna det. Då kom det mask på säden. Kräftan är en slags mask hon.”

”För att få jaktlycka skulle man göra en kula, som innehöll oblat, blånor, naglar, brutna synålar
med mera, nio slag men inte bly; med denna skulle man skjuta rätt i söder på en al, och man skulle då stå, så att man hade ryggen mot Nordstjärnan (Polstjärnan).”

”En häst hade en gång blivit sjuk i stallet. Ägaren laddade då bössan i stallet och gick ut och sköt på Nordstjärnan. I detsamma spratt hästen upp och var frisk.”

”Om julkvällen ställde de en tallrik under bordet, och på denna lade de all slags mat och dryck av det, som var på bordet. Sedan på julkvällen gick de med denna tallriken på den åkern, som hade långhavre (svårt ogräs), och så slog de tre slag mot Nordstjärnan och bad långhavren resa ner i havens djup, så långt så de inte skulle varken se den eller höra den.”

”För att vitlöken skulle äga den rätta kraften, måste den sås eller planteras en stjärnklar torsdagskväll, sedan dagranden försvunnit från horisonten.”

”Ville man bli lyckligt gift, skulle man gifta sig med någon, som var född i samma stjärnbild som en själv”.

”Pekar man åt stjärnorna, händer det någon olycka.”

Människor har använd många olika namn på vintergatan. Vintergatan, Vinterbråkan, Kallgatan, Spågatan, Snögatan, Brötan, Vintervägen, Vinterbråtan, Vintervägen är exempel på namn som människor i Norrbotten använt när de talat om Vintergatan.

”Nordstjärnan (Polstjärnan) har förr i världen tjänat som vägvisare. Alla stugor, kyrkor och sådant sattes upp efter denna.”

”När de tog ut sollinjen, då tog de väderstrecket på natten efter Nordstjärnan, och sedan satte de upp käppar i en rak linje från Nordstjärnan. När sedan solen kom och följde efter och skuggade de där stolparna, då var klockan tolv.”

”Ifrån hösten och fram mot fastan kunde Sjustjärnorna (Plejaderna) ange tiden. Mellan jul och trettondagen gick Sjustjärnorna ner klockan fyra på morgonen.”

”När dom kolade milor i skogen, då bruka dom se på Karlavagnen, vad tiden led. Var det mulet, då hade de reda på tiden genom brasorna i kojhärden.”

”De gamla fiskarna, som hade legat på sjön flera hundratals nätter och sett på stjärnorna,
kunde se och säga, hur mycket klockan var om nätterna, när de sågo Nordstjärnan och Karlavagnen och tisteln på den.”